Vi lämnar Lapanadella runt 17.00 med MAT i magen. Vi var som förbytta och började tom att provprata med varandra igen. Det gick bra så vi höll det så. Och nerför. Nerför, nerför, nerför. Såklart förstod jag att vi jobbat på bra i klättringen till Lapanadella, men nu fattade jag hur mycket. Eftermiddagssolen började lägga sig tillrätta. Mmm.
Det var ganska grönt och lummigt. Man kan tänka en högsommardagseftermiddag på norra Öland bitvis. Det fanns många lagerbyggnader och småindustrier med tillhörande byar som vi passerade eller cyklade igenom.
Den första punkan idag kom sen eftermiddag på landsvägraka. Något skräp från (trasiga) ekerfästet hade troligen åkt in i hjulet och gnagit slang på Joels cykel. Vi skrek och skrek på Johan som i lugnt mak försvann likt Lucky Luke mot solnedgången på motorvägen (typ, det var inte riktigt solnedgång än). Lagning.
Snart började grusvägshelvetet. Racercyklar har tunna däck och tål inte lika mycket stryk som mormors korgcykel. Sjukt att vi höll så länge som vi gjorde. Ett rejält hål mosade dock Joels bakdäck och vi la vår packning i ett myrbo och bytte slang i godan ro.
Vi hade fyra slangar med oss. En användes igår, en på motorvägen nyss och nu ytterligare en. Söndagar verkar ju inte vara Spaniens mest aktiva dagar och vi hade inte haft chansen att komplettera dem än.
”Vänta killar, jag tror att…”
Nu var det Johans tur. Rutinen sitter vid det här laget. Sista slangen på, upp igen, cykla på. Vi hann inte 300 meter innan Johans framslang gick.
1 mil kvar. Chit-chattet hade redan tjyvstartat. Vattnet var slut. Fin bild, men den förtäljer inte att området är gödslat med svinbajs.
Joel cyklade i förväg för att checka in oss, köpa vatten och komma tillbaka. Men vi hittade inte varandra i den labyrint av grusvägar som blev jordbruksområde, som blev industriområde (bra område för att spela in ytterligare en zombieskopalyps i) som till slut blev förort, vandrandes under stor röd måne och bredvid syrsor stora som paddor av ljudet att döma. Vi möttes tillslut allihop på hotellet runt 23.
Apropå Joels inlägg tidigare idag om maten, så vill jag bara visa en bild på vår kvällsmat. Allt var stängt i Lleida utom ett ställe. Och där var maten slut! Vi fick köpa jätteäckliga kakor på hotellet. Efter en tugga gick vi och lade oss. Kolla in läckerheterna. Vilken är din favorit?
Idag blev det 16,4 mil cyklat. Ganska bra för att vara första dagen. Imorgon blir det mindre, eftersom vi måste laga cyklar och sova ut. Vi har ännu inte bestämt var vi ska imorgon.
Och just det! Här kommer filmen på vår väg till Lleida efter lunch:
Det låter som att ni behöver köpa nya däck också. Bli det punka så snabbt är det ibland däcken som är felet, inte slangen.
Och – den där Stravaappen, suveränt sätt att följa er rutt.
Vi tror att det stora problemet är att vi inte hade pumpat slangen ordentligt. Och med den lilla pump jag har med mig så går det inte få i särskilt mycket luft. Planen var därför att redan söndag morgon åka till en cykelbutik och pumpa. Men allt var stängt.
För lite packning trots allt.
Bra kämpat av er alla!
Kolsyrepump är dyrt men väldigt effektivt!