För att klara hela de återstående 7,6 kilometrarna sov vi oss (j & j) igenom väckarklockans pockande på uppmärksamhet. Samuel, egenrummaren för natten, fick nog och knackade upp oss.
En losssliten AC-kontroll från hotellrummet ”jag trodde det var väckarklockan”.
Frukosten var flödig och ingick i hotellpriset. Fulladdade med energi (nåja), drog man för sista gången på sig cykelstassen vars charm tappats något efter spabehandlingen. Det ska bli skönt att komma fram. Efter att ha besegrat Pyrenéerna känns inga sträckor jobbiga, men dessa få kilometer kändes! Kanske var det mentalt svårt att ladda om efter att ha tagit ut segern i förskott. Kanske hade pastis något med saken att göra? Men vi kom fram. Vi är framme!
Sista (?) kartfilmen:
Jag ska erkänna att jag stundtals varit riktigt avundsjuk. Inledningsvis (de första två dagarna) kände jag mig hyfsat nöjd att betrakta resan på avstånd – ankomster efter solnedgång och magert matutbud får mig att tänka på påsen gummibjörnar jag halsade till kvällsmat någonstans tyskland. Men sen – vilken resa! Den hade allt, det sög verkligen att jag inte var där. Ni blev bara piggare, snyggare och fräschare ju längre ni cyklade.
Tack Joel, Johan och Samuel för en fantastisk resa!
Härligt att höra att det suger att du inte varit med oss, det hade varit guld att få återuppleva gelebjörnshalsandet, detta guldkorn i Cykelsällskapets historia 🙂