”Gå ut”-skjortan testar: Bayonne

För trogna följare av Cykelsällskapet Lejonet & Gripens äventyr på och vid sidan av vägarna kommer det inte som någon överraskning att min kära klädesklenod Gå ut-skjortan är med även på denna resa. Om ni inte fattar vad jag pratar om direkt så rekommenderar jag att läsa länken i detta stycke.

Igår kväll i Bayonne var det dags att packa upp den ur det speciella lufttäta kryofrysskåp som den legat i de senaste fyra åren (och som jag burit med mig över bergen under denna resa). Det var dags för ”Gå ut”-skjortan att testa nattlivet i Bayonne!

Samuel kände sig trött efter dagens rulleövningar och tog enkelrummet och övade sig på att såga ved, men Johan och jag hade (trots lika trötta) sug nog (och önskan att lufta gå-ut-stassen) att kolla in vad Bayonnes centrala kvarter hade att erbjuda. Det skulle visa sig att svaret på den frågan var: pastis.

Vi snabbgooglade på ”nightlife in Bayonne for two Swedish amateur bicyclists looking for a good time and something with a cultural edge, a random Thursday night in July” och fick sökträffar som tydligt gjorde klart att vi skulle leta barer i stadsdelen Petit Bayonne (omedelbart omnämnt för resten av kvällen som ”lillskinkan”).

Lillskinkan ligger centralt öster om Storskinkan som ni ser på denna pixliga karta:

Husen är gamla och fina med det medelhavslandsslitage vi som turister gärna charmas av. Liggandes vid vatten med kulörta lyktor blir det så här fint:

Vi satte oss på en bar som skyltade med wifi och beställde ett glas vin var. Wifi:et gjorde att vi (som använt upp vår roamingfria dataabbonnemang på Strava-mätning) kunde kolla på Yelp, TripAdvisor och Google och samköra dessa tjänsters algoritmer med Johans Pokémon Go-knep. På så sätt lyckades vi snart ta oss vidare till ”rätt” bargata. Där slog den magiska skjortan till direkt!

Folk vände sig om, kom fram och ville fotografera och prata. I kombination med det klassiska cykelskägget verkar skjortan fortfarande ha dragningskraften av ett skogsrå som dansar till en hamelsk råttfångarmelodi. Efter att ha ställt upp lite som ett cirkusfreak på tillräckligt många foton var det dags att ställa sig i baren.

Åh, de har Chouffe! sa Johan, och sekunden senare var två trippel-ipor upphällda. Bartendern hörde på vår speciella dialekt att vi inte var uppväxta i Lillskinkan. Han bjöd oss på första rundan pastis när han fick veta att vi cyklat hit över bergen.

Pastis är en fransk aperitif smaksatt med anis som innehåller 40-45% alkohol. När absinten 1915 förbjöds i Frankrike skapade absinttillverkarna pastisen genom att utesluta den förbjudna malörten.

Pastis späds normalt ut med vatten (omkring 5 delar vatten till en del pastis). Detta gör att vissa av beståndsdelarna på grund av den minskade alkoholhalten blir olösliga, och dryckens färg ändras från en mörkt genomskinlig gul till en mjölkaktig ljust gul – det här kallas att den opaliserar. Drycken dricks kall med is som förfriskning eller som aperitif. I kvarteren i Lillskinkan drack alla pastis.

De vanligaste pastismärkena är Pernod och Ricard som båda ägs av Pernod Ricard – en internationell destillerikoncern med varumärken som till exempel Jameson whisky, Ricard pastis, Chivas Regal och Beefeater gin. Pernod Ricard köpte 2008 det statliga svenska bolaget Vin & Sprit med bland annat varumärket Absolut Vodka.

Så här tillreder man Ricard, genom att hälla vatten i sprit:

https://youtu.be/NDzKeV0OK80

I kraft av att vara innehavare av den magiska skjortan, att ha en vän med magisk t-shirt, att ha ett ”roligt” skägg, och att ha en speciell fransk dialekt blev vi snabbt barens centralpunkter och alla ville bjuda oss på Ricard. – Vet ni vad ni måste testa? Vår lokala specialitet Ricard. Va?! Har ni inte testat? Jag bjuder!

I en kaotisk mix av språk (Johan pratar spanska ok, jag franska hjälpligt och invånarna i Lillskinkan engelska bedrövligt dåligt) försökte vi fråga var folk kom ifrån (när de frågat oss samma fråga) . Det var underhållande att förhållandevis många svarade att de är födda i Bayonne men att de i själva verket är kelter/irländare/skottar). Visst, vi är i (franska) Baskien men att det skulle sitta så djupt att hata spanska kronan, franska republiken (och – i sympati med sina halvgenomskinliga ö-fränder i norr– även brittiska kronan) var en överraskning för oss. Här krävs kanske lite bakgrundsfakta:

Baskien (baskiska: Euskal Herria eller Euskadi, franska: Pays Basque, spanska: País Vasco) är ett område vid den innersta delen av Biscayabukten, uppdelat mellan Frankrike och Spanien. Här ligger bland annat Bayonne (Storskinkan+Lillskinkan) och resans slutmål Biarritz. Baskien utgörs av de autonoma regionerna Baskien och Navarra i norra Spanien och av de historiska nordbaskiska provinserna i sydvästra Frankrike.

Med historiska rötter tillbaka till romartiden kallades befolkningen vasconer. På 800-talet upprättades kungariket Navarra som kom att omfatta alla de baskiska områdena. Kungariket kom att spela en viktig roll under återerövringen av iberiska halvön från morerna. Navarras södra del övertogs av Aragonien år 1512 och inkorporerades senare i Spanien, medan den norra delen uppgick i kungariket Frankrike år 1620. Fram tills franska revolutionen, då gamla administrativa gränser bröts upp, behöll de baskiska områdena visst självbestämmande inom Frankrike. Tack vare Bilbaos (näraliggande stad i spanska Baskien) täta sjöförbindelser med brittiska öarna kom industriella revolutionen tidigt till staden och trakterna runtomkring. Stålindustrier och båtvarv lade grunden för Bizkaia-provinsens välstånd. Andra städer, som till exempel Biarritz och San Sebastián kom istället att utvecklas till turistdestinationer och kurorter under 1800-talet, med en avsaknad av tyngre industri. Det baskiska inlandet, särskilt det i franska delen, förblev ruralt och dominerades av jordbruk och boskapsskötsel.

Underhundsmentaliteten som råder i området kan sägas vara besläktad med den som besjälat både irländska och skotska frihetskämpar genom historien och just därför identifierar sig barpubliken i Lillskinkan sig som kelter.

Under det senaste halvseklet har politiken i Baskien präglats av separatistgruppen ETA:s våld, vars attentat kostat uppåt 850 människor livet. Efter en internationell fredskonferens meddelande ETA hösten 2011 att de lade ner sina vapen för gott. Under 2014 började ETA oskadliggöra och överlämna delar av sin vapenarsenal till internationella observatörer. I juni 2014 anordnade över 100 000 personer en 123 kilometer lång mänsklig kedja med krav om folkomröstning om områdets förhållandet till Spanien och Frankrike. I likhet med resans startregion Katalonien kan man säga att en stor del av befolkningen önskar sig en egen nationalstat.

Men nog om det. Tillbaka till pastisen. Vi fick en massa nya bekanta i Lillskinkan under natten och nu när det är morgon är känns det oerhört svårt att orka ta sig per cykel de sista 7,7 km som återstår innan vi är framme i Biarritz. Man får ändå ge pastisen att den lyckats addera vardagsmisär i mängder, och gjort en lätt resa svårt. Värt respekt.

Betyg: Bayonne/pastis
4,5/5 ”Gå ut”-skjortor