Maten är slut i hela Spanien! Eller nästan…

Det här är en berättelse om hunger. Och uppförsbackar. 

Vi började morgonen i St Boi med att vakna. Klockan 6 närmare bestämt. Det innebär att vi fick sova ut ordentligt med 5 timmars sömn var. Femton (15) timmars sömn! Gött.

Jag lagade min punktering medan de andra förtvivlat försökte få plats med sin packning. Samuels cykeltröja ser ut som en ölmage, roterad 180 grader. Johan gjorde sig av med ryggsäcken och prackade på mig lite av sin faktoriserade skyddskräm.

Vi var redo för avfärd. 07:24 lämnade vi hotellet, med hopp om att hitta frukost på vägen. Men snart slutade vi fråga om det, efter att tre olika cafépersonal på tre olika syltor skrattat åt oss.

Det här med att det inte finns någon mat i Spanien började för övrigt redan på planet ned. Vi satt på rad 27 och flygvärdinnorna började promenera med en vagn från rad 1 och bakåt. När de kom fram till oss var ALLT slut. Mat, vatten, Coca Cola, öl. ALLT var slut.

Vi fick i oss en macka på Barcelonas flygplats innan vi cyklade mot hotellet. Der var tur för där var matautomaten trasig. Ingen mat således.

Vi ville komma iväg tidigt imorse och eftersom frukosten började först klockan 10 så beslutade vi för att skippa den och istället äta nåt på första bästa vägkrog.

Vi mötte oväntat många cyklister redan så tidigt på morgonen (alltså typ 100 innan klockan 8). Alla körde landsväg men vi som litar på Google hamnade istället på en grusväg i ingenstans. Det visade sig vara vägen till en cykelpark där invånarna i bygden spenderar sina söndagar på mountainbike. Eftersom jag redan fått punktering var det lite nervöst men allt gick bra och därför var ju grusvägen lyckad.

Just här tyckte vi gruset var kul. Lite senare under dagen kom vi att omvärdera denna glada inställning till Googles rekommenderade off-road-vägval.

Det dröjde ända till nio minuter i nio (08:51) innan vi hittade en McDonalds som snart skulle öppna. MacExtreme till Johan och Bigmac, Cheeseburgare och kycklingburgare till Samuel. Jag siktade in mig på det vegetariska utbudet som jag är van vid från Sverige. Det visade sig att det är kyckling som är det vegetariska alternativet på McDonalds i Spanien. Pommes frites till mig. Ridå.

Notera Samuels rygg. Som en kulmage på ryggen. Behövs ingen väska när man kan stoppa in allt i cykeltröjan.

Med kött i venerna för Johan och Samuel samt potäter för mig fick vi extra energi (kroppen din trenger potet) och drog ut på vägarna igen efter vår frukost. Vi hade lyckats ta oss 2 mil innan frukost. 
Sen var det uppåt, uppåt och uppåt i en halvtimme. Följt av en snabb nedförsbacke i tre minuter som nollställde de intjänade höjdmeterna. Och sen da capo på det fram till nu när vi äter sen lunch (16:00 – helt normalt i dessa trakter) i La Panadella. 

Vi äter alltså mat! Det krävdes dock att vi gick till tre olika restauranger i La Panadella. För på de två första VAR MATEN SLUT! Kolla mer nedan hur fantastisk mat vi fick tillslut.

Nu har vi bara 7-8 mil kvar idag. Friskt cyklat hälften vunnet!

​En fin väg idag

Siesta krävs i värmen

Äntligen mat. Chips av potatis och kött på en bädd av porslin.

Förrätten: omelett med gambas, haricot verts och bondbönor. Mycket vitlök. Jag tyckte mycket om det.

Huvudrätten: Merluza (fisk) med pommes och svamp.

Maten var väldigt god, och bara i en färg. Men det behövdes verkligen för fortsättningen av dagen.

MISSA INTE: Så här såg allt ut på kartan och då hade vi ändå 7-8 mil kvar efter lunchen (se mer i nästa blogginlägg sent ikväll):