Uppåt, framåt i den topografiska Bermudatriangeln (Huesca – Sabiñánigo)

Vi vaknade på hotellet i Huesca 08.59 just innan Joels klocka ringde 09.00. Med allmänt gott självförtroende som följer en god natts sömn, bra kvällsmat och att ligga före körschemat letade vi reda på en bra frukost. 

Efter en sen utcheckning tog vi oss ut med hjälp av Google rakt in på en grusväg. Been there done that. Vi växlade snabbt om till den lite längre men slangsäkra vägen. 

Bergen tornar inte länge upp sig i horisonten, de avslöjas snarare när luftfuktigheten inte länge kan dölja dem. Innan vi började klättringen på allvar hittade vi en restaurang som faktiskt hade vegetariska alternativ. Som faktiskt hade. Vegetariska. Alternativ. 

Bergen är så höga och vi är rätt slut i benen vid det här laget så det är väldigt oklart om vi cyklar nedför eller uppför. Det låter såklart märkligt men är sant. Jag har ibland trott att vi cyklar plant eller nedför när vi i själva verket är på väg uppför. Och nedför, benen är så slut så att det här kan inte vara nedför. 

Vi hittade en bra väg, men dessvärre pågick en hel del underhåll. Det innebär att vi trängdes endel med tradare och bilister på vägen. Det kändes lite osäkert ibland, särskilt i tunnlarna (2-3 st)
Här fick all trafik pausa när en grävare fixade upptill och potentiellt skulle orsaka stenras. Vägen spärrades tillfälligt och släpptes på i omgångar ett körfält i taget. Det var skönt senare när vi då kunde beräkna att vi kanske inte skulle ha så mkt trafik i viss riktning när vi skulle ta en tunnel tex. 

I tunnlarna fanns skyltar i taket om skrev ut ”cyklister i tunneln – håll ned hastigheten”. Smickrande. 

Efter sista tunneln och precis innan sista höjden hittade vinet hantverksbageri med bakelser med ost- och hallonfyllning. Stärkta av detta gav vi oss upp för sista backen där en vägarbetare ropade de aquí abajo! – härifrån nedåt!

Och det stämde verkligen. Nästan all den höjd vi klättrat under dagen gavs nu tillbaka i en enda lång backe, som möte varit en mil lång. Både kul och jobbigt samtidigt.

Väl framme vid det vi bestämde fick bli vårt nattstopp – i Sabiñánigo – bestämde vi oss för att ta in på ett lyxigt Spahotell vid namn Villa Virginia. Först bestämde vi oss för att använda Joels medhavda handtvättmedel för att göra våra kläder rena. Det är rimligt att säga att det behövdes. Vi har valt att cencurera bilden på vattnet i handfatet efter tvätten. Vi hängde sen allt på tork. Sen var det dags för oss själva att bli lika rena, lena och mjuka. Kolla in det här spa-crewet:

Det fanns några bassänger och sköna bubbelkombos men det kanske inte är högsäsong här. Fint hotell, men rätt tomt. 

Som brukligt avslutar vi med dagens kartfilm. Det blir ju grymmare (dubbel bemärkelse) för varje dag, inte sant?

Jag älskar uppförsbackarna, Johan och Joel är mer fans av nedåt. Jag känner en viss fruktan för nedförsbackarna (kanske pga jag har en pendlingscykel) och Joel brukar prata om att han snart spyr (inte hänt än) efter en rejäl stigning. Johan spelar mest Pokémon både uppför och nedför.