Förutom att vi flera gånger varje dag ställer oss frågan var är vi och kollar på Google Maps om vi håller oss online som i på den blå linjen som Google föreslår (ofta uppstår förvirring när nån frågar är vi online då de andra kollar om vi har mobiltäckning eller inte) så är ju frågan var är vi ganska befogad för läsare av den här cykelbloggen. Nu ska vi försöka reda utbudet lite:
Spanien består rent administrativt av en indelning baserad på 17 autonoma regioner (comunidades autónomas). De olika regionerna innehåller i sin tur en till nio provinser (provincias); totalt har Spanien 50 provinser.
Dagens regionindelning motsvarar 17 autonoma regioner samt 2 autonoma städer (ciudades autónomas) i Afrika – Ceuta och Melilla (vid Marocko ungefär).
Det här har gamla rötter. Provinsuppdelningen skedde visserligen så nyss som 1978 (med inspiration från en uppdelning av landet från 1833) och som 39-åring kan man tycka det är både gammalt och inte.
Regionindelningen är dock betydligt äldre. Ett antal regioner är före detta självständiga stater från medeltiden (gäller bland annat Asturien och Navarra), medan andra tidigare var riksdelar i de förspanska rikena Kastilien och Aragonien. I många fall har de bevarat en kulturell särprägel och i en del fall sina egna språk. På vissa ställen är det tydligt att man inte är så nöjd med styret i Madrid eller med nationalstaten Spanien överhuvudtaget. Vi har cyklat förbi många sprayburkssmyckade vägbroar med slagordet ”Puta Espanya”. Det märks att vi är i norra delarna av landet.
De autonoma regionerna är basen för det lokala/regional styret av de olika delarna av Spanien. De har egna parlament och ”regeringar”, jämförbara med Sveriges landstingsfullmäktige och landsting. De regionala parlamenten tillsätts genom direkta val i respektive region. Spanien har sedan den demokratiska transitionen på 1970-talet decentraliserat stora delar av det centrala styret till regionerna, inklusive delar av polisväsendet samt närings- och kulturpolitiken.
Vissa regioner har förhandlat sig till ytterligare makt. Bland annat har Katalonien en utökad bestämmanderätt över regionens kulturpolitik, medan Baskien har en liknande makt över finanssystem och miljöfrågor.
Och det är just mellan Katalonien och Baskien vi rör oss dessa dagar på aluminiumhästarna genom den tryckande värmen. Mer exakt så här som följer:
Vi började resan i Barcelona/St Boi i Katalonien. Barcelona är huvudstad och i regionen hålls ibland folkomröstningar om Katalonien ska lämna Spanien (eller inte). Precis som i alla andra länder där det är viktigt för befolkningen att markera avstånd mot storebror (Norge, Kanada, Portugal för att nämna några flagg-galna nationer med lillebrorskomplex) är det viktigt i Katalonien att visa de rätta färgerna. Vi ser ungefär lika många av dessa snarlika flaggor:
I alla fall… vi höll oss i Katalonien hela söndagen eftersom även Lleida ligger där. Vi kan konstatera att det inte finns så mycket mat i Katalonien. Åtminstone inte på söndagar. Kanske är det massturismen till Barcelona som tar ut sin rätt.
På måndagen var det dags för nästa region: Aragonien, vars regionhuvudstad Zaragosa ligger en bit sydväst om Huesca där vi sov natten till tisdag (idag). Här ser flaggan ut så här:
Aragonien gränsar i norr till Frankrike, i öster till Katalonien, i söder till Valencia och i väster till Kastilien-La Mancha, Kastilien och Leon, La Rioja och Navarra.
Men det är ju till Frankrike vi ska. Och när du läser detta inlägg är vi på väg upp i bergen norr om Huesca.
Helt matt av glädje. Vilken text! Orwellskt!
Göbbskt.
Ordningsinlägg: Puta Espanya står sprayat i hela Spanien. Förutom möjligen i Madrid. Kommer något från Madrid så bemöts det per automatik av skepsis. Kan ha något med typ 40-års Fraccodiktatur. Franco själv var dock ironiskt nog från Galicien (Spaniens nordvästra hörn).
Som geografrinördgôbbe njuter jag av framställning och att få se flaggorna. Super!
Kul! Jag målgruppsanpassade faktiskt just detta blogginlägg mot två personer – dig och Wallin Jr.